Hur många fält tål ett formulär?.

Det finns en enkel sanning bakom det här: varje fält är en fråga du ställer till någon som inte bett om att bli utfrågad.

Personen ville ta kontakt. Du vill ha data. De två målen drar åt olika håll, och formuläret är där dragkampen avgörs.

Grundsvaret

För ett kontaktformulär på en småföretagssajt: tre fält.

Fält	Varför det får vara kvar
Namn	Behövs för att svara som en människa
E-post eller telefon	Ett kontaktsätt. Låt personen välja vilket
Vad gäller det?	Fritext. Det här är det enda fält som faktiskt bär information

Allt annat — företagsnamn, adress, “hur hittade du oss”, budgetspann, önskad starttid — kan du fråga om i svarsmejlet. Då frågar du någon som redan valt att prata med dig, vilket är en helt annan person än den som stod och tvekade vid formuläret.

Varför det inte är linjärt

Att gå från tre till fyra fält kostar inte lika mycket som att gå från åtta till nio. Fallet är brantast i början av tveksamheten och planar ut när personen redan bestämt sig.

Fälten som kostar mest

Alla fält är inte lika dyra. I fallande ordning efter hur mycket friktion de brukar skapa:

Fält	Varför det kostar	Vad du gör i stället
Telefonnummer	Läses som “då blir jag uppringd av en säljare”	Gör det frivilligt, eller skriv ut varför du frågar
Adress	Många fält i ett, och känns onödigt tidigt	Fråga när det behövs — vid bokning, inte vid kontakt
Rullgardinsmeny	Kräver att man läser alla alternativ innan man väljer	Radioknappar om det är ≤ 5 val
“Hur hittade du oss?”	Ren nytta för dig, noll för kunden	Ta bort. Du ser det i analysverktyget ändå
Budget	Känns som att bli prissatt innan man vet vad man får	Fråga i samtalet
Lösenordsbekräftelse	Dubbelarbete	Ett fält med “visa lösenord”

Regeln bakom hela tabellen: fråga inte om något som är till nytta bara för dig, i det ögonblick personen ännu inte fått något av dig.

De sex misstagen som gör att folk hoppar av

1. Fältetiketter som försvinner. Text inne i fältet som platshållare försvinner när man börjar skriva. Halvvägs ner i formuläret minns ingen vad fält fyra gällde. Sätt etiketten ovanför fältet och låt den stå kvar — Nielsen Norman Group går igenom varför i Placeholders in Form Fields Are Harmful.

2. Validering som skäller innan man skrivit klart. Ett e-postfält som blir rött efter tre tecken är inte hjälpsamt, det är påstridigt. Validera när fältet lämnas, inte medan det fylls i.

3. Felmeddelanden som inte säger vad man ska göra. “Ogiltigt format” är inte information. “Telefonnummer skrivs som 070-123 45 67” är.

4. Fel tangentbord på mobil. Ett e-postfält utan type="email" ger en mobilanvändare ett tangentbord utan snabbknapp för @. Ett telefonfält utan type="tel" ger bokstäver. Det är två attribut som tar en minut och sparar irritation vid varje ifyllnad. Lägg till rätt autocomplete-värde så fyller telefonen dessutom i fältet åt användaren.

5. Att förlora allt vid ett fel. Om formuläret laddas om vid valideringsfel och tömmer fälten kommer en stor del aldrig tillbaka.

6. Ingen bekräftelse på vad som händer sen. “Skickat” är den svagaste möjliga avslutningen. Skriv ut när du svarar och hur: “Tack. Vi svarar från hej@webraketen.se, oftast samma dag och senast inom 24 timmar.” Enligt topp–slut-regeln är det här ögonblicket det som formar minnet av hela kontakten.

Två saker som ökar ifyllnaden

Skriv ut varför du frågar. En rad under telefonfältet — “Frivilligt. Vi ringer bara om du ber oss.” — gör mer för ifyllnadsgraden än att ta bort fältet.

Dela långa formulär i steg. Ska du verkligen ha tolv uppgifter är två steg om sex bättre än ett med tolv, av två skäl: den synliga listan är kortare, och den som fyllt i steg ett har investerat något och blir mer benägen att slutföra.

Testet som tar två minuter

Öppna ditt eget formulär på en mobil, med den hand du normalt håller telefonen i, och fyll i det på riktigt.

Nästan varje formulärproblem vi hittar åt kunder hade upptäckts av den övningen. Det vanligaste fyndet är inte ett fält för mycket — det är ett fält som är omöjligt att fylla i med tummen.