E-post på egen domän — och skräppostfällan.

Alla e-postleverantörer säljer samma sak: en brevlåda. Ingen av dem säljer det som avgör om breven kommer fram — tre rader i din domäns DNS. Det är därför “vi har fått egen mejl” och “våra mejl hamnar i skräpposten” så ofta är samma vecka.

Vad som händer när ditt mejl landar

De tre posterna

SPF är en lista, definierad i RFC 7208. v=spf1 include:_spf.google.com ~all betyder ungefär: Googles servrar får skicka för mig, allt annat är misstänkt. Den vanligaste bristen är inte att posten saknas utan att den är ofullständig — du lade till din e-postleverantör men glömde nyhetsbrevsverktyget, bokningssystemet och sajtens kontaktformulär.

DKIM är en signatur. Din leverantör signerar varje utgående brev med en privat nyckel; den publika nyckeln ligger i DNS. Mottagaren kan då verifiera både att brevet kommer från dig och att ingen ändrat i det på vägen. DKIM överlever vidarebefordran bättre än SPF, vilket är en av anledningarna till att båda behövs.

DMARC knyter ihop dem. Utan DMARC vet mottagaren att kontrollerna misslyckades men inte vad du vill att den ska göra åt saken. Posten har tre nivåer:

• p=none — gör ingenting, men skicka mig rapporter. Börja alltid här.
• p=quarantine — lägg misslyckade brev i skräpposten.
• p=reject — neka dem helt.

Hoppa inte direkt till reject. Kör none i minst ett par veckor, läs rapporterna, och upptäck de tre system som skickar i ditt namn utan att du visste om det. Först när alla står i SPF och signerar med DKIM skärper du.

Varför det här blev obligatoriskt

Fram till för några år sedan var posterna en rekommendation. I februari 2024 skärpte både Google och Yahoo sina krav på avsändare: alla ska autentisera med SPF eller DKIM, och den som skickar stora volymer ska dessutom ha en DMARC-post på plats. Kraven står i Googles riktlinjer för e-postavsändare. Eftersom Gmail står för en stor del av alla svenska inkorgar blev deras krav i praktiken allas.

Effekten märks först vid det som är viktigast: fakturor, offerter och bokningsbekräftelser till nya mottagare som aldrig svarat dig förut.

Så sätter du upp det

1. Välj leverantör. Antingen brevlådor som ingår i webbhotellet, eller en molntjänst som Google Workspace, Microsoft 365 eller Fastmail. Molntjänsterna kostar per användare; webbhotellets brevlådor ingår ofta men har enklare skräppostfilter.
2. Peka MX-posterna dit leverantören säger. Det är det enda steget som gör att inkommande post börjar landa hos dig.
3. Lägg in SPF — en enda TXT-post på domänroten som listar alla system som skickar i ditt namn.
4. Aktivera DKIM hos leverantören och lägg in den TXT-post de ger dig.
5. Lägg in DMARC med p=none och en adress för rapporter.
6. Testa. Skicka ett mejl till en Gmail-adress, öppna det, välj “Visa original”. Där står SPF: PASS, DKIM: PASS, DMARC: PASS — eller vad som fattas.
7. Skärp DMARC till quarantine när rapporterna är rena.

De fyra vanligaste misstagen

Två SPF-poster. Standarden tillåter exakt en. Lägger du till en andra i stället för att utöka den första blir båda ogiltiga och kontrollen misslyckas för allt du skickar. Slå ihop dem till en rad med flera include:.

Glömda avsändare. Nyhetsbrevsverktyget, bokningssystemet, e-handelns kvittomejl och sajtens kontaktformulär skickar alla i din domäns namn. Var och en behöver stå i SPF och helst signera med DKIM.

-all för tidigt. Ett hårt -all innan alla avsändare är inventerade slår ut de system du glömt. Använd ~all tills DMARC-rapporterna visar att listan är komplett.

Domänen skickar ingenting — men saknar skydd. Har du en domän du aldrig mejlar från kan vem som helst förfalska avsändaradressen. Sätt en tom SPF (v=spf1 -all) och p=reject i DMARC på den. Det är fem minuters arbete som stänger dörren helt.

Var det här slutar

DNS-ändringar slår igenom när cacharna hinner ikapp — räkna med några minuter till några timmar, inte sekunder. Och autentisering garanterar inte inkorgen: den avgör att du är den du säger dig vara, inte att mottagaren vill ha ditt brev. Skickar du utskick till listor som inte bett om dem hamnar du i skräpposten även med tre gröna bockar. Rykte byggs på hur mottagarna beter sig, och det finns ingen DNS-post för det.